... sedan jag stod där och skrek mig hes på "ABI ABI ABI HEJ HEJ HEJ" och njöt, samtidigt som det kändes lite vemodigt, att det var noll dagar kvar i världens bästa gymnasium. Man visste ju att det egentligen inte var riktigt slut än, man hade ju studentexamensproven kvar, men de flesta lärde ju sig redan under hösten att de dagarna var bara tysta pikniks med klasskompisar samtidigt som man deltog i ett frågesport inom en viss kategori som man mer eller mindre kunde. Och om det är några abiturienter som läser det här, så råder jag er att njuta av de dagar då ni får sitta tysta där i gympasalen under en filt och äta choklad och vindruvor (eller vad ni nu har med er). Och när ni är klara för dagen, ha inte bråttom hem för att läsa (ni orkar ändå inte efter att ni gett allt på provet), utan sitt kvar och prata strunt med klasskompisarna och ät upp resten av matsäcken - för det är roligt och det kommer in att sakna sen! Och ha det nu så himla roligt ikväll och se till så att ni inte kan prata eller gå (här syftar jag inte på benbrott, utan träningsvärk av allt spring och dans) imorgon, för det är helt klart värt det!
Våra föregångare fyllde kiosken med papperssmulor, så ballonger var ju ändå snällt...
Man kan ju inte beblandas med vanligt folk som abiturient!
Jorden gick uppenbarligen inte under 2012, men tanken var ju
att slutet var nära och att vi var de sista abiturienterna.
Vi var tvungna att skydda oss ordentligt mot kontaminationer från vanligt folk!
Inget slår KorvGörans kebab då resten av skolan fick äta vanlig skolmat!
